Waarom zie ik alleen maar modder? 5 redenen waarom planeten wazig zijn

Du har köpt ett nytt teleskop, ser fram emot de första observationerna och väljer Jupiter som mål. Men tyvärr ser du bara en vit skiva utan några detaljer.

Du fortsätter att experimentera med teleskopet ett tag till, men det blir inte bättre. Känner du igen dig i den här situationen? Om så är fallet kan du i den här artikeln läsa om orsakerna till och lösningarna på suddiga planeter i ditt teleskop.

Det är uppenbart, men ofta underskattat: Varje teleskop har, i kombination med respektive okular, en något annorlunda fokuspunkt. Särskilt när man arbetar med Barlow-linser förskjuts fokus ytterligare utåt. Dessutom är skärpeområdet extremt litet vid hög förstoring! Redan en 1/20 varv på okularutdragaren kan avgöra om bilden blir skarp eller suddig. Ta därför god tid på dig och koncentrera dig när du fokuserar. Ett stort hinder här är också luftrörelser, som försvårar fokuseringen – mer om detta i nästa punkt.

Seeing (på tyska: luftrörelser) är ett av de största problemen vid planetobservation och -fotografering. Alla känner till flimmern från en het väg på sommaren eller den skimrande luften ovanför en grill. Det är ungefär samma sak när man tittar på planeterna. Seeing påverkas ofta av jetströmmen. Som observatör på jordytan har man knappast någon möjlighet att påverka seeing så att den blir bättre – såvida man inte beger sig till högre höjder där atmosfären är tunnare. Det finns dock olika typer av seeing, varav du faktiskt kan påverka två!

Tubusseeing är en vanlig orsak till suddiga bilder: ditt teleskop behöver tid för att kylas ner. När du tar ut det ur den varma bilen eller lägenheten finns det fortfarande varm luft i tuben. Detta leder till kraftiga luftturbulenser i och framför teleskopet, vilket resulterar i extremt suddiga planetbilder. Låt därför helst teleskopet svalna i ungefär en timme före observationen med locket avtaget.

Även den omedelbara omgivningen leder till oskärpa – man skulle här kunna tala om ”omgivningsseeing”. På en upphettad asfaltsväg står teleskopet visserligen stabilt, men marken avger fortfarande värme under mycket lång tid på sommaren. Även detta leder till oskarpa planeter. Ett annat exempel är observationer på en äng eller ett fält: På natten – framför allt under sensommaren – bildas ofta fukt snabbt och i stora mängder, vilket avsevärt försämrar observationskvaliteten. Vilket leder oss till nästa punkt:

Dagg är ett mycket vanligt problem i Europa, eftersom luftfuktigheten oftast är mycket hög på natten. Efter en kort stund kan vattendroppar bildas på teleskopets lins eller spegel – ungefär som när bilrutorna är immiga på morgonen. Så fort det händer blir optiken praktiskt taget oanvändbar. Om det dessutom är mycket kallt kan optiken till och med frysa fast! Det är visserligen inte skadligt för teleskopet, men det förstör ändå observationskvällen. Detta kan åtgärdas med daggskydd eller värmeband som monteras framför optiken. Kontakta oss gärna om du vill veta vilket daggskydd du behöver till ditt teleskop. 

Anta att du hittills har gjort allt rätt, men att planeterna ändå förblir små och utan detaljer. Anledningen till detta är att planeternas position är ogynnsam. Jupiter, Saturnus, Venus och Mars är i princip de enda kandidaterna som lönar sig att observera – alla andra planeter ligger helt enkelt för långt bort. Men även dessa fyra befinner sig på olika höjd och avstånd beroende på årstid! Ja, till och med avståndet till jorden förändras märkbart över åren. Det är bäst att observera planeterna när de når sin högsta punkt på himlen och befinner sig närmast oss i sin omloppsbana. När detta inträffar kan man snabbt och enkelt ta reda på via internet.

För att illustrera detta, här är ett exempel från Mars som visar hur mycket dess storlek varierar under året.

Här följer en översikt över de kommande åren:

År 2026
• Jupiter (höjdpunkt: 10 januari 2026)
• Saturnus (höjdpunkt: 4 oktober 2026)
• Venus (höjdpunkt: november/december 2026)
• Mars 2026 ingen opposition. Ganska dåligt!

År 2027
• Mars (högpunkt: 19 februari 2027)
• Jupiter (högpunkt: 11 februari 2027)
• Saturnus (högpunkt: 17 oktober 2027)
• Venus (högpunkt: 3 januari 2027)

År 2028
• Jupiter (höjdpunkt: 13 mars 2028)
• Saturnus (högpunkt: 30 oktober 2028)
• Venus (högpunkt: mars och april 2028)
• Mars 2028 ingen opposition (först igen våren 2029).

Slutligen kan helt enkelt teleskopets utseende vara orsaken. Även om detta oftast inte är den främsta orsaken kan framför allt spegelteleskop ha blivit felinställda. Särskilt efter en längre transport eller rengöring av spegelytan måste vissa typer av teleskop justeras på nytt. Detta görs med enkla justeringsverktyg eller visuellt direkt mot stjärnhimlen. Hur man justerar ett teleskop på rätt sätt har vi redan visat i en annan artikel i tidningen. Om ditt teleskop är feljusterat kan du dock konstatera det helt enkelt och snabbt:

• Låt teleskopet svalna helt.
• Rikta in dig på en medeltung eller medelljus stjärna.
• Använd ett okular med måttlig brännvidd (ca 8–15 mm).
• Ställ in stjärnan så att den blir medvetet suddig. I spegelteleskop syns nu en cirkelformad skiva med en mörk mitt – i fackjargongen ofta kallad ”donut”.

I följande bild ser du hur en oskärpa stjärna ska se ut och hur den inte ska se ut.

Jag hoppas att det här inlägget har hjälpt er så att ni äntligen kan observera skarpa planeter. Om ni fortfarande har problem är ni välkomna att kontakta vårt service- och rådgivningsteam. Annars hittar ni här de rätta justeringsverktygen för de flesta spegelteleskop

Marc-Antonio, även känd online som astronomical_horizon, är en passionerad astrofotograf med fokus på snabba spegelteleskop. Hans specialitet: små planetariska nebulosor. Utöver stjärnorna brinner han för botanik. Han känner den inhemska floran som sin egen ficka. Och om det skulle finnas tid över tar han fram elgitarren.