Fotografera Vintergatan: Så här fungerar det egentligen

Att fotografera Vintergatan – men hur börjar man? Den här artikeln visar dig steg för steg hur du tar din första vidvinkelbild av stjärnhimlen.

Alla som någon gång har upplevt en riktigt mörk, klar sommarnatt himmel vet hur imponerande de otaliga stjärnorna ser ut med blotta ögat. Det ser nästan ut som om tunna moln hänger på himlavalvet – men i själva verket blickar du där upp mot täta stoft- och stjärnregioner i vår galax.

Kanske har du någon gång i ett sådant ögonblick försökt ta fram din smartphone, bara för att sedan besviket konstatera: Bilden är brusig, stjärnorna har blivit till streck eller så är bilden helt svart. Jag känner igen det precis. Därför ska jag visa dig hur jag planerar mina bilder av Vintergatan och hur du kan ta imponerande bilder med rätt kunskap.

För att lyckas fotografera Vintergatan rekommenderar jag följande utrustning:

• En kamera med manuellt läge: Helst en systemkamera av typen SLR eller spegellös. En fullformatsensor är en fördel tack vare bättre brusegenskaper, men är inte ett måste.
• Ett vidvinkelobjektiv med hög ljusstyrka: Ju kortare brännvidd och ju större bländaröppning (lågt F-tal, t.ex. f/1,8 eller f/2,8), desto bättre.
• Ett stabilt stativ: Eftersom vi exponerar i flera sekunder är det avgörande att stativet står stadigt.
• En fjärrutlösare eller intervallutlösare: För att undvika vibrationer när avtryckaren trycks ned.
• En stjärnspårare (Star Tracker): För att stjärnorna ska förbli punktformiga trots jordens rotation.

Eftersom Vintergatan sträcker sig över ett enormt område på himlen behöver du en vid bildvinkel. Jag använder oftast en brännvidd på 14 mm på min fullformatskamera. Om du använder en APS-C-kamera motsvarar det ungefär 10 mm för att uppnå en liknande effekt.

Gå dock inte för långt in i vidvinkelområdet (fisheye), såvida du inte gillar den speciella looken. Vid extrema vidvinklar blir ofta stjärnbilden i kanterna (förvrängningar) och färgåtergivningen lidande. Dessutom blir det svårare att integrera förgrunden naturligt i kompositionen. Ett alternativ är att fotografera förgrunden med en annan brännvidd än den som används för Vintergatan. Naturligtvis blir bildbearbetningen då svårare.

Som tracker/montering använder jag LX Quattro från Omegon. Den behöver varken uppladdningsbara batterier eller vanliga batterier och fungerar helt mekaniskt. Den är perfekt för Vintergatan. Och den som senare vill arbeta med längre brännvidder på upp till 80 mm klarar sig också bra med den. 

Innan du packar ner din kamera ska vi reda ut några viktiga frågor:

• När är det nymåne? Det är en viktig punkt. Månens ljus överskuggar de fina detaljerna i Vintergatan. Välj därför ett tidsfönster runt nymånen.
• Är min plats tillräckligt mörk? Ljusförorening är den största fienden. Jag använder verktyg som Lightpollutionmap för att hitta platser där det är riktigt mörkt i söder (där galaktiska centrumet ligger) i minst 50 km.
• Hur ser mitt förgrundsmotiv ut? En bild som bara består av stjärnor kan ofta verka platt. Jag letar efter intressanta silhuetter som kapell, karakteristiska träd eller bergspanorama. Mitt tips: Undvik alltför späda objekt som elstolpar eller lövträd som står i direkt motljus mot stjärnorna, eftersom dessa senare blir extremt svåra att redigera bort vid ”stacking” (bildsammansättning).

Proffstips: Använd appar som PhotoPills eller Stellarium för att redan under dagen se exakt när och var Vintergatan kommer att befinna sig på himlen.

Så snart stativet är uppställt och bildutsnittet valt gör jag följande:

1. Den skarpa förgrunden

Innan jag slår på min bildföljare (trackern) tar jag en separat, mycket lång exponering av förgrunden. Här blir visserligen Vintergatan suddig på grund av jordens rotation, men landskapet återges med lågt brus och i detalj.

2. Fokus och inställningar

• Fokus: Se till att ställa in detta manuellt! Leta upp en ljus stjärna, använd skärmförstoringen och vrid tills stjärnan blir en liten, skarp prick.
• Format: Fotografera uteslutande i RAW. Stäng av kamerans inbyggda korrigeringar (brusreducering, vinjetteringskorrigering), eftersom dessa ofta leder till märkliga artefakter vid astrofotografering.
• Exempel på inställningar: ISO 1600 (eller 3200), bländare f/2,8, exponeringstid ca 30 sekunder.
  
  

3. Uppdatering och stapling

Nu sätter jag på stativet. Det kompenserar för jordens rotation, så att jag kan exponera längre utan att stjärnorna blir till streck. För att få en bild med riktigt lite brus tar jag inte bara en bild, utan en hel serie (t.ex. 40 bilder à 30 sekunder). Det ger en total exponeringstid på 20 minuter.

Ni är tillbaka i värmen, natten sitter fortfarande i kroppen, men på minneskortet väntar redan dussintals RAW-bilder. Nu börjar den andra delen av arbetet: stackningen.

Jag rekommenderar det kostnadsfria verktyget Sequator. Det är intuitivt och ger utmärkta resultat.

- Ladda upp dina stjärnbilder som ”Star Images”.
- Välj en referensbild från mitten av din serie.
- Använd funktionen ”Irregular Mask” för att grovt markera himlen, och välj ”Align Stars” samt ”Freeze Ground” vid sammanställningen.

Slutligen sammanfogar jag den staplade bilden av Vintergatan och mitt separata foto av förgrunden i Photoshop. Med funktionen Markering – Välj motiv – Himmel går det oftast att maskera förgrunden mycket precist. På så sätt kan jag bearbeta Vintergatan och landskapet separat (kontrast, färger, skärpa) innan jag sammanfogar dem till en färdig bild. Det går också att göra i GIMP eller Affinity Photo

Nu är det din tur

Fotografering av Vintergatan är ett fantastiskt sätt att komma igång med astrofotografering. Med minimala insatser kan du skapa bilder som de flesta människor aldrig har sett med egna ögon.

Var tålmodig med dig själv. Även för mig har det sällan blivit perfekt på första försöket. Ge inte upp, nästa bild blir garanterat bättre!

Har du frågor om inställningar eller utrustning? Vi hjälper dig gärna på våra sociala medier.

Marc-Antonio, även känd online som astronomical_horizon, är en passionerad astrofotograf med fokus på snabba spegelteleskop. Hans specialitet: små planetariska nebulosor. Utöver stjärnorna brinner han för botanik. Han känner den inhemska floran som sin egen ficka. Och om det skulle finnas tid över tar han fram elgitarren.