Vintern närmar sig och med den årets mörkaste tid. Redan tidigt på kvällen gnistrar Vintersexhörningen på himlen och bjuder in till observation. Under de kommande tre månaderna finns mycket att upptäcka på himlen: från Geminiderna utan störande månljus till den ljusa Jupiter – och till och med en liten planetparad i februari. Våra nya astrohöjdpunkter guidar dig genom denna period: månad för månad, stjärna för stjärna.
Om du vill får du gärna använda grafiken på din egen webbplats. Länka då till www.astroshop.se
December
4/12. Månen möter Plejaderna
Tidigt på morgonen passerar den nästan fulla månen genom stjärnbilden Oxen och möter Plejaderna, en av vinterns vackraste öppna stjärnhopar. Med kikare blir det nära mötet särskilt imponerande. Även med blotta ögat ser du gruppen som ett litet, gnistrande stjärnbo bredvid månen. Runt klockan 4 står konstellationen högt på himlen och bjuder på en stämningsfull inledning på vinterns observationer.
7/12. Merkurius vid västlig största elongation
Strax före soluppgången visar sig den annars skygga Merkurius. I början av december når den sin största västliga elongation, alltså sitt största avstånd från solen, och står därmed särskilt bra på morgonhimlen. Från cirka 06:30 kan du se den lågt över sydosthorisonten som en liten, ljus punkt i gryningsljuset. Fri sikt mot horisonten är avgörande – tidsfönstret är kort innan solen tar över. För morgonpigga är detta ett givet tillfälle: Merkurius syns nu tydligare än vid nästan någon annan tid på året.
14/12. Geminidernas maximum
Under natten mellan 13 och 14 december har du, med lite tur med vädret, chans att beundra vinterns mest kända stjärnfall. Denna aktiva meteorsvärm når sitt maximum och förutsättningarna är i år nästan perfekta: månen stör knappt och himlen är mörk större delen av natten. Från midnatt stiger radiantpunkten högt och aktiviteten ökar ytterligare. Under goda förhållanden kan du teoretiskt räkna upp till 80 stjärnfall i timmen. I praktiken blir det färre, men varje ljusstark meteor är ett ögonblick, eller hur?
21/12. Vintersolstånd
Nu är det dags: vintern börjar och klockan 16 står solen som lägst på hela året. Dagen tar slut tidigt och natten breder ut sig över de resterande timmarna. För många stjärnvänner är detta årets bästa tid: långa nätter lockar fram teleskopet efter jobbet. Från och med nu återvänder ljuset sakta – knappt märkbart, men lite mer för varje dag.
22/12. Ursiderna
Så snart Geminiderna är över är nästa meteorsvärm på gång. Under natten mellan 22 och 23 december når Ursiderna sitt maximum. Det är en liten men fin meteorsvärm som ser ut att komma från stjärnbilden Lilla Björnen. Med ungefär tio stjärnfall i timmen blir det inget stort skådespel, men en liten final. I år stör inget månljus, och under de långa vinternätterna kan du verkligen ta dig tid.
31/12. Månen möter Plejaderna
När kvällen faller på upptäcker du den ljusa månen rakt över den östra horisonten. Om himlen är klar syns också de två ljusa stjärnorna Aldebaran och Capella i närheten. Bredvid månen, cirka 1,5 grader bort, ser du Plejaderna. Jämfört med månen ter de sig nästan skira. Förresten: när du skålar vid midnatt lyser Jupiter ovanför dig, redo för opposition i januari.
Januari
3/1. Kvadrantiderna
Det nya året har knappt börjat förrän fler stjärnfall sveper över himlen. Under natten mellan 3 och 4 januari når Kvadrantiderna sitt maximum. Radianten ligger i den diskreta stjärnbilden Björnvaktaren, nära stjärnan Arcturus, och stiger högre först efter midnatt.
3/1. Månen möter Jupiter
Direkt efter meteorregnet bjuder himlen på ännu ett skådespel: under natten mellan 3 och 4 januari passerar månen nära planeten Jupiter. Vid 22-tiden är de bara tre grader från varandra – tydligt synligt med blotta ögat.
6/1. Månen möter Regulus
Sen på kvällen drar den avtagande månen genom Lejonet och möter Regulus, den ljusaste stjärnan i Lejonet. Det sker till och med en ockultation av stjärnan, men du kan inte följa den eftersom Regulus då fortfarande står under horisonten. Senare kan du dock beundra båda himlakropparna tillsammans i kikare.
10/1. Jupiter i opposition
Idag står Jupiter i opposition till solen. Nu är den som närmast jorden och syns hela natten. Så snart solen gått ned stiger Jupiter i öster och står som högst i söder vid midnatt. Med en ljusstyrka på cirka –2,7 mag överglänser den varje stjärnbild och dominerar vinterhimlen. Även i en vanlig kikare ser du dess fyra galileiska månar som små ljuspunkter, som byter plats från natt till natt. I teleskop syns dess bandade atmosfär och kanske även den stora röda fläcken – om den är synlig.
23/1. Månskära möter Saturnus
Tidigt på kvällen passerar den tunna månskäran Saturnus – en vacker syn i skymningen. Vid 18-tiden står de båda himlakropparna i sydväst, ungefär fem grader från varandra. Ringplaneten lyser gulaktigt, medan månen svävar strax ovanför. Med kikare ser du båda i samma synfält och i teleskop syns Saturnus ringar redan vid låg förstoring. För många är detta sista chansen att se planeten innan den sjunker djupare ner i februaris skymning.
27/1. Månen möter Plejaderna
Denna natt passerar månen återigen Plejaderna och kommer mycket nära stjärnhopen. Vid 22-tiden står de båda i Oxen, bara några bågminuter från varandra. Kl. 22:35 (svensk tid) ockulterar månen till och med stjärnan 19 Tau (magnitude 4,3) med sin mörka sida. Tips: tider och huruvida ockultationen syns beror på var du befinner dig i Europa. Även med blotta ögat ser du mötet lätt om himlen är klar. En bekant syn för många amatörastronomer – men alltid lika fascinerande.
30/1. Månen möter Jupiter
I slutet av månaden möts två av himlens tydligaste objekt: den ljusa månen och Jupiter. Sent på kvällen syns de tillsammans i Tvillingarna och är svåra att missa. Inte långt därifrån glittrar Castor och Pollux och ramar in scenen.
Februari
3/2. Månen möter Regulus
Denna kväll passerar månen åter Lejonet och kommer ovanligt nära Regulus. Den största närheten, cirka tio bågminuter, inträffar först vid femtiden på morgonen. Det är extremt nära och något du definitivt bör se.
7/2. Månen möter Spica
Under andra halvan av natten (mellan 6 och 7 februari) möter den avtagande månen Spica, Jungfruns ljusa huvudstjärna. Strax före soluppgången står de båda lågt i sydost, lite drygt två grader från varandra.
11/2. Månen möter Antares
Före gryningen passerar månen Skorpionen och närmar sig den rödglödande Antares. Vid fyratiden på morgonen reser sig båda över sydosthorisonten. Antares – en röd superjätte och Skorpionens hjärta.
18/2. Månen möter Merkurius och Venus
Den 18 februari närmar sig månen de båda planeterna Merkurius och Venus, som syns i kvällsskymningen precis över västra horisonten. Denna kväll är speciell, för den unga och mycket tunna månskäran är bara till 1,5 % belyst – det var nymåne så sent som igår. Tillsammans bildar de en vacker stämningsbild.
19/2. Månen möter Merkurius och Saturnus
Ett vackert tredelat motiv visar sig tidigt på kvällen, lågt över västra horisonten. Den unga månskäran står tätt mellan Merkurius och Saturnus. Båda planeterna är svåra att urskilja i skymningen, men börjar du observera tidigt kan du också hitta Venus precis vid horisonten.
27/2. Månen möter Jupiter
I slutet av månaden möts månen och Jupiter återigen, denna gång högt i Tvillingarna. Redan tidigt på kvällen syns de tydligt: himlens två ljusaste objekt sida vid sida.
28/2. Liten planetparad
Som avslutning väntar ett sällsynt skådespel. Strax efter solnedgången radar flera planeter upp sig längs ekliptikan. Merkurius och Venus mycket lågt i väster, lite högre upp Saturnus och osynliga Neptunus. Högt i Tvillingarna lyser Jupiter och i Oxen den diskreta Uranus. Alla är med, men paraden är inget lätt mål: några planeter står lågt och försvinner snabbt i skymningen. Med tålamod och fri sikt mot horisonten hittar du flera planeter med kikare.
