Dobson-teleskop hör till de mest praktiska instrumenten inom astronomin. Deras konstruktion är enkel men ändå genialisk. De består i stort av två delar: För det första av optiken, oftast Newtons i konstruktion med sluten tub eller gallerrör. För det andra av monteringen, en träbox (även kallad Rockerbox) som står på marken och som teleskopet sätts fast i. Du kan påbörja observationen med en gång, och behöver inte först ägna dig åt komplicerad uppställning och installation av monteringen. Grundtanken vid konstruktionen av Dobson var följande: Man ville erbjuda en stor teleskopoptik för ett litet pris. Det lyckades man med. Sedan Dobson-teleskopet uppfanns har en riktig fanclub skapats som gillar dessa teleskop och deras fascinerande enkelhet enligt mottot ”Mycket prestanda för lite pengar”.
Optiken N 150/1200: Detta Dobson-teleskop har en diameter på 150 mm (6") och en brännvidd på 1200 mm. Därmed uppnås ett öppningsförhållande på f/8. En sådan optik har en ljusinsamlingsförmåga på 460 gånger ögats. Du kan redan vid en mörk himmel observera stjärnor upp till gränsmagnituder på 12 mag.
Vid 150 mm öppning kan du se ljusa deep sky-objekt, som till exempel Orion-nebulosan, Andromedagalaxen och klotformade stjärnhopar. Sekundärspegelns stag är tunna och ger därmed låg diffraktion. Optikens obstruktion på ca 22,5 % är alltså förhållandevis låg på grund av sekundärspegelns diameter.
Den här optikens stora brännvidd är idealisk för att observera måne, planeter och planetariska nebulosor.
Exakta ytor: Spegeln i detta teleskop tillverkas av BK7-glasmaterial och är därför minst 75 nm p.t.v. eller bättre. På så vis blir det kända precisionskravet Lambda/8 mer än tillgodosett. Teleskopen har ett strålningsvärde på 0,8 eller högre. Detta värde säger något om den optiska prestandan och därmed om ytornas kvalitet. Om 80 % av ljuset i teorin samlas i teleskopets diffraktionsskivor säger man att en optik är diffraktionsbegränsad. Det betyder att en kikares upplösning endast är begränsad av ljusets brytning. Då den inte kan vara 100-procentig har man definierat diffraktionsbegränsningen som 0,8. Därmed har man en bra optik (hänsyn tas inte till andra systembetingade förluster här).
