Sii-filter: Det smalbandiga filtret släpper igenom ljuset från joniserade svavelatomer vid 671,7 och 673,1 nanometer. Det är de linjer som många planetariska nebulosor, emissionsnebulosor och supernovarester strålar i.
Astrofotografering: Det är bäst att använda monokromatiska kameror. Helst kombinerar man exponering med sii-, oii- och h-alpha-filter. Resultatet blir en bild som visar de fina nebulosastrukturerna med hög kontrast och tydlighet.
Det snäva genomgångsområdet för detta filter på endast 6,5 nanometer bandbredd fungerar även under svåra stadsförhållanden och framhäver svagt lysande planetariska nebulosor, emissionsnebulosor och supernovarester eller gör dem synliga.
