Sii-filter: Det smalbandiga filtret släpper igenom ljuset från joniserade svavelatomer vid 671,7 och 673,1 nanometer. Det är de linjer som många planetariska nebulosor, emissionsnebulosor och supernovarester strålar i.
Astrofotografering: Det är bäst att använda monokromatiska kameror. Helst kombinerar man exponering med sii-, oii- och h-alpha-filter. Resultatet blir en bild som visar de fina nebulosastrukturerna med hög kontrast och tydlighet.
Linjefilter med 12 nanometers halvvärdesbredd är intressanta om du använder en DSLR- eller CCD-kamera med högre mörkström. 12 nm-filter är också förstahandsvalet om din kamera har en inbyggd guidningschip, eftersom du med 12 nm-filter vanligtvis får dubbelt så många stjärnor på bilden.
