Flattener är en lins som gör bildfältet plattare, eftersom det kröks något av primäroptiken. Denna krökning gör att stjärnor mot kanten av bildfältet blir mindre skarpa och "sträckta" i bilderna. Flattenern, även kallad fältutjämningslins, korrigerar detta fel.
Effekten av bildfältets krökning är särskilt märkbar vid små bländaröppningar (t.ex. f/5 till f/7) och stora kamerasensorer (t.ex. i en kamera). Det är här det lönar sig att använda en flattener. Astrofotografer kan njuta av bilder där stjärnorna förblir skarpa ända ut till bildens kant. Flattenern monteras mellan teleskopet och kameran.
Denna fältutjämnare är idealisk för refraktorer, t.ex. PrimaLuceLab Apokromatisk refraktor AP 120/900 ED Airy OTA eller jämförbar optik från andra tillverkare.
Sensorn ska helst befinna sig ca 55 millimeter bakom flattenern. Detta avstånd uppnås ganska bra med en spegelreflexkamera (DSLR) med hjälp av en T2-ring för kamerabajonetten (se illustrationen till höger).
När man använder en astrokamera måste man ta hänsyn till att sensorn är närmare flattenern än med en DSLR-kamera. Det ideala avståndet på 55 mm kan återställas med hjälp av förlängningshylsor med T2-gänga. Räkneexempel: Den mycket populära kameran Atik 428EX Mono har ett flänsbrännviddsavstånd på 13 mm. Detta är avståndet mellan flattenern och sensorn. För att uppnå 55 mm krävs en förlängningshylsa med en optisk väglängd på cirka 42 mm.
